Sovdags eller?

Dags för mig att sova, bredvid mig ligger det som betyder mest i mitt liv, mitt älskade barn! Ligger och lyssnar på hennes djupa lugna andetag! Riktigt mysigt!! Imorgon ska hon till sin pappa igen och det blir tomt här hemma!! Omställningen är lika hemsk varje gång!!! Kommer aldrig vänja mig vid det!!

Sov gott

Veckan..

Fruktansvärd dag på jobbet idag!! Grymt mycket just nu! Var i Karlskrona och jobbade igår, gör allt för att hålla skenet uppe, men det är inte lätt att inte visa något på jobbet!! När jag kom hem och hade lagt Amanda bröt jag ihop! Fick sån ångestattack och ville bara kräkas! Känner sån saknad! Saknar en famn att krypa upp i och bara kunna känna sig liten! Givetvis ringde jag Andreas! Vet inte varför jag inte kan låta bli det! Fick väl inget vettigt sagt från honom och jag vet inte vad jag vill att han ska säga, men det känns av någon underlig anledning bättre efter! Ikväll känns det något bättre, klumpen i magen finns kvar men jag har inte någon grym ångest! Tog kontakt med en gammal vän idag! Vi ska ta upp kontakten igen och det känns väldigt bra! Helgen har jag gjort fullspäckad allt för att slippa vara själv! Lämnar Amanda på torsdag och det kommer bli riktigt hemskt det vet jag! Sitta själv i helgen känns inte som något alternativ just nu då går jag sönder!

Min älskade unge som fyller 6 år idag!!

Kvällarna

I samma takt som mörkret faller kommer klumpen tillbaka! Klumpen som gör att man måste ta djupare andetag för att få luft! Känslan av obehag i hela kroppen, illamående! Ensamheten och tomheten infinner sig med en käftsmäll! En käftsmäll som varje kväll sänker mig lite till!! Försöker övertyga sig själv att snart kommer jag må bättre snart kommer jag bli lycklig, känna glädje, bli tillfreds med mig själv! Tycka om mig själv igen!! Eller har jag någonsin tyckt om mig själv? Egentligen? Aldrig nöjd, måste hela tiden bli bättre, världens bästa mamma, världens bästa livskamrat, världens bästa vän, prestera på jobbet, allt måste vara perfekt! Aldrig tillräckligt bra! Efter skilsmässan dränkte jag det onda med alkohol, fest, livet lekte! På utsidan! Insidan var fullkomligt söndertrasad! En fasad jag jobbade hårt med!! Hittade räddningen i en man med samma bakgrund! Skilsmässa! En man jag kände sedan tidigare! Grep efter halmstrå!! Så fick det bli! Jag ville glömma, ville inte känna!! Gömde det jobbiga djupt inom mig och gick in i ett förhållande! Allt för att slippa hantera skilsmässan och den vidriga klumpen i magen! Jag visste redan då att det inte var rätt, det gick för fort, jag var inte redo! Nu är jag tillbaka i ruta 1 och det med besked!