Kvällarna

I samma takt som mörkret faller kommer klumpen tillbaka! Klumpen som gör att man måste ta djupare andetag för att få luft! Känslan av obehag i hela kroppen, illamående! Ensamheten och tomheten infinner sig med en käftsmäll! En käftsmäll som varje kväll sänker mig lite till!! Försöker övertyga sig själv att snart kommer jag må bättre snart kommer jag bli lycklig, känna glädje, bli tillfreds med mig själv! Tycka om mig själv igen!! Eller har jag någonsin tyckt om mig själv? Egentligen? Aldrig nöjd, måste hela tiden bli bättre, världens bästa mamma, världens bästa livskamrat, världens bästa vän, prestera på jobbet, allt måste vara perfekt! Aldrig tillräckligt bra! Efter skilsmässan dränkte jag det onda med alkohol, fest, livet lekte! På utsidan! Insidan var fullkomligt söndertrasad! En fasad jag jobbade hårt med!! Hittade räddningen i en man med samma bakgrund! Skilsmässa! En man jag kände sedan tidigare! Grep efter halmstrå!! Så fick det bli! Jag ville glömma, ville inte känna!! Gömde det jobbiga djupt inom mig och gick in i ett förhållande! Allt för att slippa hantera skilsmässan och den vidriga klumpen i magen! Jag visste redan då att det inte var rätt, det gick för fort, jag var inte redo! Nu är jag tillbaka i ruta 1 och det med besked!